Dagen blir natt o längtan blir ängslan

Du vet hur jag brukar låta! Dramatisk och pretentiös.
Du som läste mina tankar. Du som värmde mig när jag frös.
Du vet att jag aldrig gör er illa. Att jag kommer va äckligt generös.
Men hela tillvaron känns så jävla meningslös.

Jag vet jag borde inte älska så förtvivlat som jag gör.
Från djupet av min självömkan. Jag vet!
Det finns risker med kärleken och det svider när den dör
men det var du som talade om evighet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0